I mina trakter var alla skriv- och läskunniga åtminstone sedan mitten av 1600-talet. En av initiativtagarna var biskop Rudbeckius som också införde den moderna kyrkbokföringen på 1620-talet. Den första kända Pedagogis i Svärdsjö börjar sin tjänst omkring år 1650. Han blev omnämd i domböckerna eftersom han hade en del äventyr för sig på sin fritid.

Det som motsvarade folkskolan infördes omkring 1820 i Svartnäs med hjälp av bruksägarna. Ämnen var bl.a. algebra, teknik och slöjd. Ungefär samtidigt börjar folkskola även i Svabensverk.

Den allmänna folkskola (införd 1842) innebär ingen undervisning för att lära sig läsa och skriva. Det var en skola som mera motsvarad dagens högstadie.

I Lamborns folkskola var all undervisning i slöjd endast syslöjd (för både pojkar och flickor) redan på 1920-talet. Det var en ambulerande folkskola med en lärare i klass 1-6. (ambulerande mellan 2-3 orter) Det var alltså en kombinerad småskola och folkskola, men eftersom det var högre statsbidrag på folkskolorna kallades den för folkskola.

I Finland (därför Uno Cygnaeus är från Finland), innan han gjorde vad jag beskrev i min artikel, lärde sig barn svenska och inte finska.

Om vi vill prata om Sverige, den första lagen om läskunnighet var Kyrkolagen 1686 (mycket senare än kyrkbokföringen). Med den här kyrkolagen har alla barn rättighet att bli lärda att läsa men det var inte obligatoriskt.

Det står också att "under 1700-talet var tillgången på skolor och undervisningsmöjligheter ojämn"*. Så, det är sant att under 1800-talet var skriv- och läskunnighet mycket hög i Sverige (runt 80%) men jag vill gärna läsa någon källa på vad du påstår här: "I mina trakter var alla skriv- och läskunniga åtminstone sedan mitten av 1600-talet."

*http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/historia-utveckling/admin-landskap/utbildning-skola/Pages/index.aspx

http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingenigaridag/densvenskafolkbokforingenshistoriaundertresekler.4.18e1b10334ebe8bc80004141.html

1686 års kyrkolag är inledningen till den första gemensamma kyrkobokföringen för hela Sverige. Biskopen i Västerås stift Rudbeckius införde dock kyrkobokföringen tidigare. Därav är den äldsta kyrkobokföringen från 1620-talet i Grangärde (1628?). En del intressanta personuppgifter finns också i Rudbeckius dagböcker. Jag har dock bara läst dem i den tryckta upplagan.

Naturligtvis fanns även tidigare ekonomiska redovisningar tidigare.

Sannolikt fanns det även under den katolska tiden en kyrklig folkbokföring. Vissa spår av detta kan hittas i det numera öppna Vatikanens arkiv. Jämför medeltida fransk kyrkobokföring.

Klostren hade också viss kyrkobokföring och en del är bevarade. Men överlag är dokument från den katolska tiden förstörd, troligen med flit. Då och då hittas som pärmfyllnad vissa kaloska dokument när olika inbundna handlingar renoveras.

En mycket starkt bevis på att alla som bodde i Svärdsjö var skriv- och läskunniga mycket tidigt. Det är är ur Svärdsjö tingslags (observera ej härad eftersom härader inte har officellkt funnits i Dalarna) dombok från 1686(?). Där var det frågan om en piga från Bengtheden som dött och frågan var om hon skulle få begravas på kyrkogården eller ej. Hon hade begått den synden att hon inte lärt sig läsa. Hon blev dock frikänd på det urtima tinget och fick begravas på kyrkogården eftersom hon gjort tappra försök utan att ha lärt sig läsa. Dessutom hade hon i övrigt levt ett christerligt leverne. Med tanke på detta bör alla vara läskunniga då och man får beräkna att allmän läsundervisning pågått uppåt 50 år, ev. längre.

Jag minns inte exakt årtal när domen avkunnades utan tar det ur minnet bland alla domboksavskrifter (1590-1724 och omfattande omkring 2000 sidor utskrifter).

Överlag var läskunigheten mycket bättre på landsbygden än i städerna. Flyttningar gjorde att prästerskapet inte hade samma kontrollmöjlighet och barnens frånvaro från arbetet kunde bli betungande för familjens försörjning.

Man får nog ganska säkert konstatera att läskunnighet blev överlag sämre under 1700-talet och var kanske som sämst vid sekelskiftet 1700/1800.

Med säkrhet byggdes de första skolhusen i Svärdsjö socken under 1700-talet. I min hemby Klockarnäs byggs sannolikt skolhuset omkring 1793. Socknen hade på 1830-talet minst 5 särskilda skolhus (förutom undervisningslokaler i hemmen och kyrkorna samt sockenstugan). Då förbereddes att koleran skulle komma till socknen och alla skolhus skulle inrättas som sjukhus. Även flera kolerakyrkogårdar avsattes samt kalk inköptes för att täcka över de förmodade liken. Som tur var kom inte koleran till bygden.

Sedan lång tid avsättes av kyrkoräkenskaperna terminsavgifter för fattiga barn. Övriga betalade terminsavgifter och dessa var lönen för skolläraren.

Jag har skrivit en hel del artiklar om skolundervisningen i Svärdsjö socken i olika sammanhang. Bland annat finns en del i min bok om Prins "Daniel Westlings anor från Svartnäs Med kulturhistoriska utblickar i byar och miljöer under 700 år"

Jag har forskat på Svärdsjö, Svartnäs och Envikens socknar med omnejd under drygt 30 år eller kanske rent av under 50 år (beroende om man räknar med den "forskning" jag gjorde från ca: 4 års ålder och under hela skoltiden.)

I Finland var svenska det officiella språket. Därför är alla finska kyrkböcker skrivna på svenska åtminstone fram till slutet av 1800-talet. (Det gäller också en del numera ryska "socknar" och det var kanske så under hela den ryska perioden.) Därutöver var förstås alla domböcker, kvarntullsmantalslängder, landskapshandlingar och övriga kamerala handlingar skrivna på svenska. I det egentliga Finland hade dock orter och platser endast finska namn och personnamn kan vara angivna på både svenska och finska. En del av Finland är fortfarande svensktalande. Åland är endast svensktalande.

Om du vill läsa de underlag som jag har för mina påståenden bör du nog avsätta ett antal månader för att läsa ett stort antal urkunder. Totalt har jag kanske lagt ner 40.000 timmar på att läsa och skriva av olika urkunder. En del är också från andra socknar i flera svenska och finska landskap.

Vem som helst är expert på internet utan källor.

Dessutom ligger bevisbördan alltid på den som påstår något. Att säga åt någon annan att leta upp bevisen låter bara barnsligt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bevisb%C3%B6rda

Jag vill fortfarande ha några källor. Sen kan jag lägga ner kanske 20.000 timmar och läsa en del. Tack.

Om jag gör en akademisk avhandling anger jag noggranna källangivelser.

Men för att bevisa mina teser i olika diskussionsinlägg vill jag inte lägga ner flera dagar för att ta fram var olika källor finns. Dessutom måste jag nog även åka till Uppsala landsarkiv för att ange olika källor, eftersom de delvis har bytt arkivbeteckningar mot när de fanns kvar i Svärdsjö kyrkoarkiv. Min forskning ligger till allra största delen på studier i olika urkunder, som till en del är publicerad i min bok.

Det jag gör är i huvudsak grundforskning och det finns inte i form av några tryckta källor som andra har vana att använda.

Om man vill kontrollera mina påstående måste man gå till urkunderna och domböcker och kyrkbokföringshandlingar för Svärdsjö församling (kyrkräkenskaper, hospitalräkenskaper, fattigräkenskaper, sockenstämmoprotokoll, kungörelseböcker, husförsprotokoll och ett antal konvuluter med olika bilagor).

Många olika publicerade skrifter har felaktiga slutsatser och det gäller även akademiska avhandlingar. Många gånger bygger de på studier av kortare perioder och det är lätt att tolka materialet fel. Felaktigheter tycks ha en ovanligt stor förmåga att spridas i ytterligare publikationer.

Olika internetsidor har en blandad kvalitet. Många gånger är det sammanfattningar av större arbeten och hela sanningen kanske inte kommer fram i sammandraget.

Jag vill inte på något sätt påstå att mina slutsatser är helt korrekta. Men det bygger på en omfattande forskning av mina hemtrakters urkunder och jag anser jag har en mycket god överblick över bygdens historia.

Det är viktigt att i alla lägen vara källkritisk. Det är många som använder urkunderna som källor, utan att ta hänsyn till varför urkunden upprättades. Det som syftades är oftast mycket korrekt men sidouppgifter är inte lika säkra.

Tack. Det var inte så svårt att skriva vart du har hittat din information! Tack igen!

Kul att se att du hoppade ner från tronen.

Jag tror mer på en internetsida som anger källor än en "relativt" anonym person på ett forum som spiller runt åsikter och påståenden(inte för att jag påstår att du gör det, men jag tror du förstår vad jag menar). Jag har själv erfarenhet av det(for the lulz!).

Min viktigaste källa var ju redan angiven i inlägg 3 på textraderna 16-18: domboken och även vad som står där.

Det förvånar mig att någon herre från Finland ska tillskrivas äran för att slöjdundervisning startades i Sverige. På vissa orter var det Svenska hushållningssällskapet som verkade för undervisning i slöjd och matlagning (Det hette nog inte hemkunskap på den tiden.) innan Uno Cygnaeus ens skrivit någon rapport.

1865 startade Hushållsskolan i Haga, Skolköksseminarium i Göteborg och år 1874 Nääs slöjdseminarium. Det var politikerna i staden på den tiden som drev på inrättande av dessa ämnen för pojkar och flickor. Det ansågs viktigt att fabriksarbetarnas barn i staden lärde sig laga mat, sy, snickra och reparera. Mellan raderna tyckte jag mig läsa att det behövdes friskare och bättre klädd arbetskraft, så att det var därför dessa ämnen infördes.

#10 "Det förvånar mig att någon herre från Finland ska tillskrivas äran för att slöjdundervisning startades i Sverige."

Någon herre från Finland har officiellt "tänkt" slöjdsundervisning innan den började i Sverige. Uno Cygnaeus presenterade ett förslag om skolväsendet i Finland 1861. Det finns också bevis på brevkorrispondens mellan den svenska slöjdsfadder Otto Salomon (http://runeberg.org/nfcd/0270.html) och Uno Cygnaeus själv (http://runeberg.org/nfbe/0541.html). Jag markerar "officiellt" därför det finns alltid lokala händelser som är mycket svårt att hålla koll om.

Det är inte alls svårt att kontrollera hur slöjdundervisning startat i Sverige. Man kan googla på "slöjdskolans start", slöjdämnets start" e dyl och få väldigt många ingångar till seriösa beskrivningar om hur slöjd startat på olika orter i Sverige. Många studenter har skrivit examensarbeten och större forskningsrapporter finns om slöjdens historia och utveckling på olika orter.

Jag har själv läst ett par böcker som ingående beskriver hur undervisning startade för fattiga barn i Göteborg. Särskilda satsningar gjordes inom hushåll, matlagning och slöjd. Jag har läst avskrivna och avfotograferade sidor med kommunalfullmäktiges beslut. (De bör finnas i original på Landsarkivet i Göteborg.) Sådana protokoll med beslut tagna av då verksamma politiker har verklig officiell betydelse.

En brevväxling mellan Cyagnaeus och Otto Salomon är säkert också intressant, men nämndes inte som underlag för de fattade besluten. Men det är väl typiskt att vissa blir "kändisar" och får äran för saker som redan verkställts av andra personer.

Ett annat exempel: År 1829 invigdes Chalmerska Slöjde Skolan i Götheborg. Då var Uno Cygnaeus bara 19 år gammal. Planeringen började år 1819 och då var han bara 10 år. Grundare var kanslirådet William Chalmers, som skrivit sin motivering i sitt testamente. Skolan blev inte riktigt sådan som han hade menat, utan inriktades snart på s k högre ämnen. Chalmers Tekniska Högskola (som den numera heter) är en mycket känd högskola och väl dokumenterad.

Jag kan ju kontrollera vad några bekanta (experter inom slöjdämnet) har för synpunkter på den här diskussionen.

Det är därför jag sa "officiellt". Lokalt finns det olika mönster såklart! :)

De äldsta folkskolereglementen som jag sett från 1820-talet, var slöjd och hantverk en viktig del. Det var alltså före den obligatoriska folkskolan som kom i och med Folkskolestadgan 1842. Många av dem drevs av olika Bruk och var alltså för att få kunniga arbetare.

Inom Provenies här på iFokus har det varit en diskussion som av en ren händelse nämner donationer till två slöjdskolor, en i Hedemora och en i Malmö. Det var den mycket förmögne riksdagsmannen Gustaf Bachman (född 1797) som donerade hela 95.000 Riksdaler till Bachmanska skolan i Hedemora år 1865. Hur mycket han skänkte till Malmö har jag inte kontrollerat.

Nu har jag nämnt svenska slöjdskolor i så stora städer som Göteborg och Malmö. Städer i Dalarna som t ex Hedemora har historiskt också haft stor betydelse i olika sammanhang. Dessa exempel indikerar att slöjd var ett etablerat och betydelsefullt ämne på flera platser i Sverige. Visst betyder det mycket att en riksdagsman anser ämnet så viktigt att han donerar stora summor för uppbyggnad av slöjdundervisning på två olika orter.