Vikingatid Finland - Viking age Finland
Var inte så perifer - wasn't so peripheral
När man diskuterar "vikingatiden" eller vikingar i allmänhet är det ovanligt att höra om Finland. Jag vill fokusera min analys på finländarna och deras roll i vikingatiden. Jag ska också titta på vilken nivå de interagerade med Europa och vad jag kommer att kalla "riktiga Skandinavien" (Sverige, Norge, Danmark och Island). Det första som kan sägas om Finland är att "svenskar och gotlänningar var de enda som var mer kunniga om invånarna i Finland. De var nog de enda som insåg att finnarna inte var samiska, men folk väldigt likt skandinaver. "1
Finland var en viktig inkörsport för många ställen. Några utgångspunkter för denna meningsfulla rutt var till exempel den svenska staden Birka. Det är en av flera platser som "var etablerat i ett brett nätverk som baser för att aktivt samla in råvaror, till exempel slavar och pälsar, särskilt attraktiva varor till de nya kungliga domstolarna och i städerna i hela Västeuropa."2 Birka hade många kontakter och handelsavtal med andra platser i och utanför Skandinavien.
En av de platser som kan nås genom Finland är Ryssland. "Antalet skandinaviska föremål från vikingatiden som finns i östra Europa är betydligt större än i Västeuropa och även i Danmark. Detta material är känd i olika regioner av de moderna självständiga staterna av Ryssland, Ukraina och Vitryssland och även i sydöstra Östersjöområdet. "3
Det är mycket ovanligt att tala om Viking båtar och Finland. "Båten gravar från den merovingiska och vikingatiden visar att stora rodd-och segelfartyg också byggdes (eller användas A / N) i Finland."4
I innerst delen av Finland, istället för lap-strike teknik, var en annan som används: istället för att fästa båtens olika delar med järn nitar, de träplattor fästades med varandra genom en systeknik och de använde rotfibrer av gran
"Under vikingatiden (AD 800-1050) avveckling av dagens Finland genomgick ett antal förändringar."6 Några bosättningar utvidgas till områden som tidigare beboddes medan i några andra områden var expansion ganska måttlig.
En annan viktig faktor for Finland var Åland. Åland ligger i Östersjön mellan Sverige och Finland. Denna ö är i ett centralt läge mellan Sverige och Finland och det var i en mycket gynnsam plats. "Åland, Finlands västligaste provins, fick ett starkt inflöde av invandrare från mellersta Sverige i det sjätte århundradet och bildade en del av den skandinaviska kulturen området under vikingatiden."7 De produkter som Åland kunde exportera var typiska för en plats nära havet som fisk och fisk - olja. Handeln var grundläggande eftersom Åland är en liten ö och det inte har så många råvaror.
Med denna korta avhandling om "vikingatiden" Finland, avser jag att visa hur väl - in i "riktiga Skandinavien" Finland kunde vara. Jag menade också att förklara hur Finland ibland kan vara mycket märklig. Finland deltog med viktiga handelspartner som Gotland och Birka. Det var en viktig handelsväg till öst och den lokala befolkningen hade sina egna sätt att bygga sina båtar. I Finland är det möjligt att hitta mynt och smycken som kommer från många olika platser. Detta kan endast vara ett tecken på folk kom och gick från hela "världen", vilket vanligtvis betyder: kultur.
Finländarna deltog inte som ett samhälle i plundring av vikingatiden, men de förmodligen gjorde det som enskilda individer. Bosatningen av Åland var mycket svensk och rik på fynd och historia att berätta. Åland är delvis fortfarande ett mysterium, för även när vi har arkeologiska fynd kan de vara svåra att tolka. Åland anses vara bland de viktigaste platserna för vikingarna och det är en finsk ön.
Alla dessa exempel visar att Finland var mindre perifer än vi kanske tror.
Referenser:
1 Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. "Finland." In From Viking to Crusader: The Scandinavians and Europe 800– 1200, ed. Else Roesdahl and David M. Wilson (New York: Rizzoli, 1992), 62.
2 Björn Ambrosiani, "Birka" in The development of urbanism in Scandinavia ed. Dagfinn Skre chapter of The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 94.
3 Fjodor Androshchuk, "The Vikings in the east" in The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 517.
4 Torsten Edgren, "Den förhistoriska tiden" in Finlands historia 1, author Märtha Norrback and red. Torsten Edgren and Lena Törnblom (Schildt: 1993), 218.
5 Torsten Edgren, "The Viking Age Finland" in The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 470.
6 Torsten Edgren, "The Viking Age Finland" in The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 472.
In English:
When discussing the “Viking Age” or the Vikings in general, it is uncommon to hear about Finland. I want to focus my analysis on the Finns and their role in the Viking Age. I will also look at which level they would interact with Europe and what I will call ‘proper Scandinavia’ (which is Sweden, Norway, Denmark and Ieland). The first thing that can be said about Finland is that “Swedes and Gotlanders were the only people who were more knowledgeable about the inhabitants of Finland. They were probably the only ones who realized that the Finns were not Saami, but people very similar to Scandinavians.”1
Finland was an important gateway for many places. The starting point of this meaningful route was, for example, the Swedish city Birka. It is one of the several places which ”were established within a broad network as bases for actively collecting raw materials, for example slaves and furs, particularly attractive commodities at the new royal courts and in the towns across the whole of western Europe.”2 Birka had many contacts and trade agreements with other places in and outside of Scandinavia.
One of the places that can be reached through Finland is Russia. “The number of Scandinavian artefacts from the Viking Age found in Eastern Europe is much larger than that in Western Europe and even in Denmark. This material is known in different regions of the modern independent states of Russia, Ukraine and Belarus and also in the south-eastern Baltic area.”3
It is very rare to talk about Viking boats and Finland. “The boat graves from the Merovingian and Viking period shows that big rowing and sailing vessels were also built (or used A/N) in Finland.”4
In the innerst part of Finland, instead of the lap-strake technique, another one was in use:they joined the tables through a sewing technique with root fibres of spruce.
”During the Viking Age (ad 800–1050) the settlement of present-day Finland underwent a number of changes.”6 Some settlements expanded to areas that were previously inhabited while in some other areas the expansion was rather moderate.
Another important factor for Finland was Åland. The Åland Island is situated in the Baltic Sea, between Sweden and Finland. This island is in a central position between Sweden and Finland and it was a very favourable one. “The Åland archipelago, Finland’s westernmost province, received a strong influx of immigrants from central Sweden in the sixth century ad and formed a part of the Scandinavian culture area throughout the Viking Age.”7 The products that Åland could export were typical for a place near the sea like fish and fish – oil. The trade was basic because Åland is a small island and it doesn’t have so many raw materials.
With this brief dissertation about ‘Viking Age’ Finland, I intended to show how well - inserted in the ‘proper Scandinavia’ Finland could be. I also meant to explain how Finland sometimes could be very peculiar. Finland was involved with important trading places like Gotland and Birka. It was on an important trading route to the east and the local people had their own way to build their boats. In Finland it is possible to find coins and jewellery that come from many different places. This can only be a sign of the coming and going of people from all over the ‘world’, which usually means: culture.
The Finns didn’t participate as a community in the raids of the Viking Age, but they probably did it as single individuals. The settlement of Åland was very Swedish and rich of finds and history to tell. Åland is partly still a mystery, because even when we have archaeological finds, they can be difficult to interpret. Åland is considered among the important places for the Vikings and it is a Finnish island.
All these examples show that Finland was less peripheral than we might think.
Referenses:
1 Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. "Finland." In From Viking to Crusader: The Scandinavians and Europe 800– 1200, ed. Else Roesdahl and David M. Wilson (New York: Rizzoli, 1992), 62.
2 Björn Ambrosiani, "Birka" in The development of urbanism in Scandinavia ed. Dagfinn Skre chapter of The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 94.
3 Fjodor Androshchuk, "The Vikings in the east" in The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 517.
4 Torsten Edgren, "Den förhistoriska tiden" in Finlands historia 1, author Märtha Norrback and red. Torsten Edgren and Lena Törnblom (Schildt: 1993), 218.
5 Torsten Edgren, "The Viking Age Finland" in The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 470.
6 Torsten Edgren, "The Viking Age Finland" in The Viking World, ed. Stefan Brink and Neil Price (Abingdon: Routledge, 2008), 472.
Nu finns tydligen Sverige redan på 600-talet. När jag skrev i ett annat inlägg om svenska vikingar, fick jag stark kritik på att Sverige inte fanns under Vikingatiden.
Det här började konstigt med tal om "det riktiga Skandinavien" och "finnar". Skandinavien har med fjällkedjan "Skanderna" att göra och det betyder att endast Sverige, Norge och den nordvästra delen av Finland bör avses. Varken Danmark eller Island ingår i den skandinaviska halvön, men många gånger räknar vi med Danmark också.
Ordet "finnar" har tidigare betytt "lappar" (= samer). I de norra delarna av Finland bör det rimligen ha funnit lika mycket samer som i de norra delarna av Sverige, Norge och Ryssland. Många samer hävdar att dessa delar är samernas land.
Livsstilarna mellan folken i norr och de i söder bör alltså ha varit väldigt olika under vikingatiden.
Tittar man på kartan över de nordiska länderna, ser man att de troliga vikingarna bör ha varit från de nuvarande södra delarna av Norge, Sverige samt Danmark. Folk norr därom (inkl Finland) hade kanske ingen anledning att bygga stora skepp och resa ut i stora, vida världen. Livsstilarna bör ha varit ganska olika mellan nord och syd.
Människor vid Finlands västkust och Sveriges östkust (Gävle och uppåt) anses ha haft en del utbyten med varandra. Bottniska viken är ju ett innanhav som man kunde färdas över utan alltför stora svårigheter.
#0 Trevlig artikel! Kul att få läsa lite nytt 
#1: Känns som ett onödigt inlägg. Sverige verkar i det här fallet ha använts som en hänvisning till det som vi idag kallar för Sverige, inte till det namnet området hade på den tiden.
#2-3: Det stämmer nog att livsstilarna var annorlunda mellan nord och syd, men skulle även säga att det skillde sig mellan kust och inland.
//Olle
Sajtvärd för svensknatur.ifokus, miljö.ifokus och studier.ifokus
#4 Nog är inlägget av Bjornen befogat i det här sammanhanget. Under vikingatiden hade vi inga riken som Sverige, Norge och Finland och heller inget som tyder på att Åland skulle tillhört Finland alls. Det kanske ansågs vara ett alldeles eget litet land.
Kom ihåg att Sverige och Finland sedan blev ett gemensamt rike under flera hundra år. Det medför att vår historia är intimt sammanflätad i vissa sammanhang. Olika historiska beskrivningar kan därför vara väldigt lätt att missförstå.
För övrigt förstår jag inte vad påståendet om svenskarnas vikingafärder genom nuvarande Finland grundar sig på. Man bör väl ha färdats söder om Finland för att ta sig österut (på Volga) och ändå längre söderut för färderna mot Svarta havet.
#1 Jag menade bara området som idag heter Finland och finska folk. Det fanns folk i Finland och de inte var samma som i vikingatiden Skandinavien. De hade egna och tydliga kulturvanor. När du pratade om vikingar använde du uttryck "svenska vikingar" när det är ofta omöjligt att skilja dem från de norska eller danska vikingarna.
#2 artikeln var på engelska när jag skrev det. På svenska är Norden det riktiga ordet för området jag pratar om. Tyvärr ingår inte Finland i Norden när man pratar om vikingatiden men jag skrev vilka länder jag menade för att undvika missförstånd.
Helt klart hade svenska vikingar sina huvudtrader, liksom även norska och danska. Detta huvudsakligen genom deras naturliga handelsvägar.
Om man ska även räkna med Finland till Skandinavien ska man använda begreppet Fennoskandia. Det omfattar dock även några nuvarande ryska områden.
Finland brukar man räkna tillkomma efter de svenska korstågen hade kristnat Finland på 1200- och 1300-talen. Dock gällde de inte västra delarna och Karelen. De västra delarna av Finland (Österbotten) var ända framtill 1600-talet kameralt en del av (Stor-) Hälsingland.
Den kultur som man brukar räkna vara finsk kultur (svedjefinska) hade vid Vikingatiden inte nått Finland. Inte säkert fastställt när det når Finland, men troligen under 1200-talet. Sannolikt expandera den starkt efter Digerdöden som inte drabbade varken Finland eller Ryssland. Sannolikt blir det en relativ överbefolkning som resulterar i kraftigare expansion. Då kulturen expanderar både mot väst, sydväst (Baltikum) och nordöst (norra Ryssland till bland annat voterna). Kulturen kommer söderifrån och sannolikt från området runt Kaukasus. Varifrån den sprids västerut och norrut. Omkring 1580 börjar även kulturen sprida sig i Sverige (först till sydöstra Värmland genom kungliga brev) och som största utbredning under tiden 1597-1620.
Många handelsplatser i Finlands närhet har haft mycket stora kontakter med Mälardalen och har sannolikt startas av svenska handelsmän både under Vikingatiden och tiderna före och efter. Förekomst av stora mängder av näverbrev från 1000-talet i Ryssland med runskrift stärker detta.
I Finland har det funnits befolkning under mycket längre tid än i Sverige. Detta då inte hela Finland var istäckt under så lång tid som i Sverige. Delar av Finland var en del av den ryska stäppen (taigan) under åtminstone slutet av istiden. Man har konstaterat att det funnit boende i Finland under mer än 20.000 år, efter arkeologiska grottfynd.
I Finland finns också en speciell typ av hällristningar som vad jag vet finns endast på ett eller två ställen i norra Sverige.
När det gäller båtyxekulturen uppträder den plötsligt under stenåldern i Sverige och den kommer österifrån.
Det är ett mycket stort ämne som jag har studerat mycket noga och skrivit några högskoleuppsatser samt varit behjälplig med en doktorsavhandling. Just nu koncentrar jag mig på olika ryska och ukrainska teorier och forskning.
"Den kultur som man brukar räkna vara finsk kultur (svedjefinska) hade vid Vikingatiden inte nått Finland."
Så varifrån kommer svedjefinska kulturen? Det skulle vara intressant att veta! I min artikel ville jag påpeka att det fanns en särskild kultur i Finland under Vikingatiden och denna var "annorlunda". Man kunde känna igen det på grund av båtbyggarteknik och klädstil bland annat.
"I Finland finns också en speciell typ av hällristningar som vad jag vet finns endast på ett eller två ställen i norra Sverige."
Intressant. Vad heter dem? Var finns dem? Jag vill gärna veta så jag kan gå och titta på dem nästa gång jag reser till Finland 
"När det gäller båtyxekulturen uppträder den plötsligt under stenåldern i Sverige och den kommer österifrån."
Sant! Arkeologerna är inte säkra vart Båtyxekulturen kommer ifrån. Det verkar som Båtyxekulturen kan vara en variation av Trattbägarkulturen.
Exakt var finländarna lärde sig svedjetekniken har jag inte läst särskilt mycket om. En teori tycks vara att de har lärt sig det av slaver och i trakten av Ladoga. Sedan utvecklade de själva olika tekniker.
Av olika anledningar (bl a svedjebruket) antar man att Finland blev något överbefolkat och inflyttning till Sverige uppmuntrades. I de landskap där många slog sig ned (t ex Värmland och Dalarna) finner man intressanta historiska beskrivningar av de s k skogsfinnarna. En text som jag tycker är intressant kan man hitta på nätet:
http://www.nordvarmland.com/page.php?id=2697
Vid sökning på "skogsfinnar", "svedjefinnar" och "svedjebruk" hittar man mycket mer.
Många gånger ger en karta eller skiss bättre förståelse för att det inte finns entydiga svar på frågor som t ex var svenskar eller finländare kom ifrån. Se den första skissen över den istäckta norden här http://www.kolumbus.fi/bjorn.corander/historia.htm
De människor som befolkade nuvarade Finland bör ha kunnat ta sig dit från flera håll.
Som jag skriver i mitt inlägg #7 så kommer den svedjefinska kulturen söderifrån och troligen från områden runt Kaukasusområdet. Jag skulle kanske ha skrivit från sydöst istället. Den förflyttar sig undan för undan till Finland. Det finns några indicier (anser jag men är inte den officiella teorin) att samma kultur har nått Norge på 1200-talet och ev. även Sverige. Om så är fallet så dör kulturen ut i Sverige och Norge under medeltiden och återinvandrar till Sverige på 1580-talet och till Norge något senare från Finland. Även en del av Linne observationer från Danmark kan vara ett indicium på att även denna kultur har funnits i Danmark.
När vår högskolekurs (distanskurs med deltagare från Sverige, Norge, Finland, Estland, Ryssland, Delaware och Sydafrika) gjorde vår studieresa till Finland besökte vi ett motsvarande länsmuseum och såg en utställning om dessa hällristningar. Typiskt för dem är att de finns på hällar ovanför vattendrag och förhållandevis högt över. Tyvärr fanns ingen som kunde svenska och nästan inte engelska heller så vi fick inte den information som jag önskade. Det var en allmän tendens att guidningen skedde bara på finska eller mycket dålig engelska. Jag hade många frågor som blev helt obesvarade. I och för sig är det det vanliga att jag alltid har många frågor och tyvärr är jag ofta mera kunnig än guiderna. Så de flesta frågeställningar blir obesvarade.
Sedan omkring 15 år sedan har vi en forskargrupp som diskuterar den svedjefinska kulturen. Vi träffas och diskuterar olika kulturhistoriska företeelser och var och en rapporterar vad som de funnit. Under vintern träffas vi omkring en gång i månaden. Under sommarhalvåret gör vi några utflykter. Vi träffas normalt i Enviken (3 mil norr om Falun). Nästa träff är den 8 oktober. Totalt är det omkring 30 personer som deltar i olika omfattningar. Normalt är vi 10-15 deltagare under vinterträffarna. Deltagarna kommer från Dalarna, Västmanland, Värmland, Gästrikland och Hälsingland samt ibland någon mera avlägsen besökare. Deltagarna är en blandning av arkeologer, forskare, dendrologer, historiker samt bara "lyssnare". Ibland har vi inbjudna föreläsare som föreläser om särskilda delområden. Utflykterna är som oftast allmänna och det kan bli många på utflykterna (50 eller flera). Det finns plats för flera deltagare, så det går att ansluta. Jag ser gärna att jag får reda på det i så fall.